När den tyska regissören Falk Richter tar sig an ”Kung Lear” på Dramaten gör han en annan regissör till huvudperson: en dotter som ska ta över sin pappas ”Kung Lear”-uppdrag. Trots väl många omvägar i jakten på samtidrelevans bjuder uppsättningen på en effektfull teaterlek, skriver Jacob Lundström.